dr pong!

så igår kväll, kl ca 20.40 fick man då se nan goldin. och hon såg mig. vi var sena, eftersom brudarna höll på att piffa sig i timmar och vi skulle träffa david utanför kvart i sju. istället gick vi hemifrån vid kvart i. och jag visste väl ungefär vart vi skulle. vi var på rätt gata när en bil svischade förbi, det såg ut som nan satt vid förarsättet. vi funderade på att hoppa ut framför men lät bli. på avstånd såg vi en massa människor, det var inte bara vi som hade fattade vart man skulle befinna sig ikväll. väl där möter vi upp david och han har köpt en ny cykel eftersom han hade glömt var han hade ställt sin förra cykel. och nu hade han inget lås på den nya, så vi väntade på hans kompis annika. med sig hade han även en till kompis, pontus. han hade bott i berlin men bodde nu i stockholm. vi väntade även på alvas nyvunna vän sonja och hennes pojkvän julian. dörrarna öppnades och folket strömmade in, men vi kunde inte gå in förrän annika kom. tydligen så hade annika åkt vilse lite men kom rätt snabbt. nu kunde vi gå in! på bottenvåningen var det olika filmer gjorda av robert frank. inte så intressant tyckte jag eftersom vi ville bara se nan. vi hittade hennes utställning på övervåningen istället. och herregud var mycket folk. jag och emelie hade redan tappat bort de andra. så vi gick tillsammans och trängde oss fram till det första rummet med slideshows. det gick väl rätt bra att se där, men i vissa rum var det nästan omöjligt. och folket slutade aldrig att strömma. sammanlagt fanns det fyra slideshows och lite bilder utspridda mellan rummen. tydligen missade jag och emelie när nan pratade-skit. men så gick vi förbi ett staff rum och dörren gled upp. emelie säger att hon såg nan. och jag bara måste ju få se henne också. så jag ställer mig utanför dörren tillsammans med de andra autografnördarna och väntar. till slut åker dörren upp och min blick möter nans. och sen stängs dörren igen efter bara några sekunder. hon såg trött ut. det kanske inte är så kul att vistas bland så mycket människor. men iaf, nu kunde jag lämna utställningen helt nöjd.

efteråt gick vi och käkade på ett asiatiskt fushion ställe typ. det var asgott. tofun smälte i munnen. men dock var inte personalen det bästa, hon ville nog halshugga oss alla.

nu väntade dr pong. det är ett ställe där man kan dricka, dansa och spela rundpingis. låter det konstigt? kanske. det fanns ingen skylt eller nåt utan det kändes som att man gick in i ett garage. det sved i ögonen för alla rökte. men jag måste ändå säga att jag gillar dr pong. jag kommer att återvända dit. och jag var ju bara tvungen att testa på att spela pingis. men det gick inte så bra. people in the way förstörde när jag skulle lägga min smash.

allt som allt var det en väldans lyckad kväll. förutom att emelie förstörde mitt första möte med en katt. vi var på väg hem och emelie var sjukt kissinödig. då ser jag en katt komma, den första katten jag sett i berlin. fattar ni hur svårt det är att hitta katter här? men jag fick inte klappa den för emelie gnällde. taskigt...

nu sitter jag och emelie och väntar på att boris ska komma med vår tvättmaskin. han är redan 20 minuter. jag vill gå och handla mat. vi var ute en sväng nu och vi hörde en massa skrik. vi följde skriken och kom till en demonstration. det visade sig vara en nazistdemonstration. det var lite läskigt. bredvid stod en massa andra partier och skrek åt nazister. och det var en massa polise där. dom sköt en massa rökbomber, vet inte om det var tårgas. det var en upplevelse att se allt detta. just i berlin också.

ikväll blir det en till utställning och sen vet jag inte vad som händer. nachos?

/katarina